Medan striden för att uppleva fred härjar så uteblir sann frid.

Jag uppmärksammade att jag varit obekväm tillföljd av att ha levt stressat och oroat under en tid.

Jag kände därtill en otrevnad över det faktum att jag inte kunnat skapa stillhet och frid i mitt liv under denna period trots att jag är bekant med tekniker som kan neutralisera all existensiell rörelse.

Då slog det mig att motsättningen mellan krig och fred som pågår inom människor inte har sin lösning i att friden tar överhand och att kriget dämpas och försvinner. Dessa utgör tillsammans en relativ och polär mänsklig paradigm och synsättet är därför hindrat ifrån frihet likt en evig labyrint. Inre frid och inre motsättning är med andra ord båda mänskliga upplevelser som kommer och går. De är den fantastiska mänskliga upplevelsen som du har just nu och den är blandad, men du är den absoluta stillhet som obekymrat upplever friden och motsättningen utan någon som helst preferens. Däri ligger sann frid. Om du motsätter dig en av polerna så hindrar du ett naturligt flyt och genom att försöka skifta upplevelse låser du dig paradoxalt nog fast i polariteten av frid och motsättning. Polariteten i sig är inget problem, det manifesta universum fungerar som en perfekt kaotisk polaritet, det är bieffekten som är problemet. Bieffekten är en känsla av vara en separat varelse, dömd att positionerar sig i förhållande till önskade upplevelser för att må bättre. Om du istället är villig att utan reservation låta den mest ledsna eller kritiska känsla som just nu befinner sig i ditt system röra sig obehindrat utan intervention så kommer du automatiskt att lösa upp alla illusioner av separation med känslan, med andra, eller med dig själv. Din sanna natur är då vad som återstår. Från fri sanning kan du spela med fantastiska versioner av former.

Du är i verkligheten den som upplever allt. Allt som existerar är olika former av dig själv. Du är det enda som finns - som någonsin funnits - även illusionen av förfluten och framtida tid. Din sanna natur är perfekt medvetande som ibland fokuserar på mänskligt medvetande och blir virtuellt låst i dess binära värld. Likt ljus som lyser och reflekteras i en rutten tomat aldrig själv kan ruttna, så kan heller inte du påverkas av det du reflekterar. Men medan reflektionen är djupt engagerad i sitt objekt upplever den de friheter och begränsingar som objektet har. Utan låsning till en specifik reflektion så slutar du att identifiera på ett specifikt sätt. Då avslöjjar sig den sanna frihet och ändlösa skönhet som du är i stenar, träd, automatvapen, andra människor, smärtsamma känslor, till och med i låsningen självt och bortom form - Allt samma Hjärta.

De flesta reflekterar mänskligt medvetande, med de överlevnadsdrifter som är typiska för djur, men vissa har tillföljd av meditation och dylika hobbies en sådan bredd att de reflekterar inorganiska medvetandetillstånd med de vagt manifesta perspektiv som kännetecknar den sortens labyrint. I slutändan är all reflektion den samma. Vare sig den reflekterade formen är gudomlig eller mänsklig så måste reflektionens källa nås.

Den del av dig som motstår en upplevelse är en beståndsdel som existerar i dig själv; inte att missta för din egentliga identitet. I egenskap av beståndsdel har denna sida en begränsad och relativ karaktär, därtill en mänsklig karaktär, till skillnad från vad du verkligen är. Vad du verkligen är har inget att göra med mänskligheten - planeten, tid, rum, perspektiv, förståelse, minne, åsikter, framsteg, insikt...alla dessa är dess beståndsdelar och de kommer till slut att försvinna.

Du kommer aldrig att försvinna!

Men vad du är utesluter heller inte att vara människa. Att vara en människa medan man är en människa är således konsten, och en människa känner, av naturen, frid och motsättning omväxlande. Om man upphör att lägga sig i den här upplevelsen så visar sig den ständigt närvarande stillheten medan omväxlingarna sker.

Ett liv varar så kort och är så oskattbart i all sin smärta och skönhet. Du kan inte förlora eller ens förbättras för du är oförstörbar och oföränderlig. Det är därför du samtidigt kan leva ett fritt människoliv. Fri att vara glad, fri att känna smärta, fri att utvecklas och degenera, fri att skapa, fri att dö. Att med full uppskattning se kriget dra in för att kämpas under blodsutgjutelse och sedan försvinna för en period av blommande fred. Allt medan din eviga medvetenhet sträcker sig igenom och förbi upplevelsen. Orörd, samtidigt rörd till tårar.